kom nyss hem från mitt sista arbetspass före tågluffen. det känns lite bitterljuvt att inte vara kassörska längre. fast mest ljuvt, med en liten, liiiten skvätt bitter.
det byggs upp en alldeles speciell kundkontakt när man sitter där dag ut och dag in förstår ni. man känner igen stamkunderna, blir glad när de trevliga kommer in - ryser när de hemska kommer in. man hälsar på kunder när man går på stan och kramas med dem på krogen. folk lär sig ens namn och när man ändrat sitt vardagliga utseende som att ha färgat håret eller lagt på sig ett par glasögon lägger vissa till och med märke till det. man får komplimanger och man får skäll, man får leenden och arga miner. vissa kunder kommer man minnas för livet och vissa faller i glömska efter bara någon minut. konstigt, det där.
2 kommentarer:
Freja, du vet väl att du ska jobba på sparhallen fortsättningsvis efter att du kommit hem ? Sparis står kvar, kunderna kommer tillbaka... don't cry!
anonym > haha, men då träffar jag ju inte kunder på samma sätt. men det känns nog mest skönt egentligen.
Skicka en kommentar